Läste en lite rolig grej i "Vi Föräldrar". Tydligen  så föredrar bebisar likten av bröstmjölk, choklad och banan framför lukten av ammoniak, citron och ruttna ägg...

Men seriöst, är det på riktigt? Räck upp handen om du hellre luktar på choklad än ruttna ägg. Det är väl ganska självklart vad en föredrar av de dofterna, men det pågår ju tusentals idiotiska studier varje år så egentligen är jag inte förvånad.

Men bra att veta att Nora inte kommer reagera med välbehag om jag trycker upp en trasa ammoniak i näsan på henne.

Vad drömmer en sån som jag om? Jag som har allt, vad har jag rätt att drömma om? Jag har naturligtvis inte allt, men jag kan inte påstå att det är något som jag direkt saknar. Visst vore en vinst på några miljoner inte ovälkommen, men samtidigt finns det andra människor som behöver den vinsten bra mycket mer än vad jag gör.

Det jag verkligen drömmer om just nu är ett annat yrke än det jag har, jag har alltid velat sitta i radio och prata om allt och ingenting. Jag har det perfekta radioansiktet och en oförmåga att vara tyst så jag är som klippt och skuren för det. Journalist ska en vara om en ska få sitta i radio o tjata, journalist kommer jag aldrig bli. Det är alldeles för höga intags kriterier till den utbildningen. Jag har inte höga betyg för jag är lat. Har hört att lathet inte heller är en egenskap som passar sig i journalist yrket, nyheterna sover aldrig. (det gör inte en småbarnsförälder heller men inte sjutton behövs det 2.0 på högskoleprovet för att bli en sån inte). Jag letar dagligen efter den där räkmackan som det sägs att en kan trampa på och glida in i p3's studio.

Jag skulle kunna tänka mig att skriva böcker och leva på det. Fantasi har jag men kanske inte så pass bra att det slår stort i bokhandeln. En barnbok vore nog inte så tokigt. Tänk vad härligt det måste ha varit att vara Astrid Lindgren, hennes sagor och figurer är ju rakt igenom underbara! Var fick hon allt ifrån egentligen, fantastiska lilla kvinna.

Det jag drömmer om i stort är en bättre värld. Där vi människor använder våra hjärnor till att göra gott istället för att konstruera vapen som kan slå ut allt liv på jorden. Där barn får vara barn och alla har mat på bordet varje dag.

Det är ingen idé att hålla på och drömma om en bättre värld för alla, det enda liv jag besitter förmågan att kunna förändra är mitt eget. Vi får väl se om jag lyckas uppnå nån av mina drömmar, fortsättning följer till den dag jag inte längre vandrar på jorden.

Ett ögonblick...ja vad sjutton ska jag skriva om det?

Ska jag ta ett roligt ögonblick som när en vän iklädd vita jeans lyckades ramla ner i vallgraven framför det gula tegelpalatset?

Ska jag ta ett ögonblick av ren skräck när jag trodde att Buster skulle sriga rakt ut på vägen och krocka med en vit skåpbil?

Kanske ett ögonblick av hat som när jag låg på förlossningen och kände absolut hat till den manliga läkaren som sa "du måste slappna av i pauserna" vilka jävla pauser din stora livmoderlösa idiot! Jag vill fortfarande nita den djäveln, stå där och säga åt mig i o slappna av när det känns som jag ska dö av smärta...jäkla pucko.

Kanske ett sånt där ögonblick av total uppgivenhet när precis allt går emot en och mjölken förlänge sen både är sur och spilld. När allt känns så förjävligt att den enda vägen ut verkar vara att lägga sig under en sten och invänta bättre tider...fast sådana ögonblick är ju knappast festliga att läsa om.

Nej jag känner faktiskt inte för att skriva mer om ögonblick nu. Livet består av så många olika ögonblick att jag helt enkelt inte kan välja, inget känns helt rätt.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Igår kväll hade jag svårt att somna på grund av att jag låg och reta upp mig på männskligheten. Jag funderade över det här som Katrin Zytomierska har dragit igång för att skänka lite glädje åt fattiga barn i Sverige. För er som inte vet vad jag talar om så blev Katrin alldeles ifrån sig när hon läste i aftonbladet om att det fanns barnfamiljer i sverige som inte hade råd med julmat eller julklappar. Hon kände att om hon kunde skänka lite glädje till iaf några av dem så skulle hon göra skillnad och bestämde sig för att skänka 10.000kr Folk skulle få maila henne och önska sig något till sina barn för 300kr. En fin tanke enligt mig.

Att hon sedan blir chockad och överraskad över att de flesta som hör av sig önskar sig mat är kanske lite skrämmande. Att hon inte vet att det finns människor i sverige som inte har mat på bordet varje dag är bra skrämmade, tyvärr så är hon inte ensam om att besitta denna okunskap. Jag blir lite irriterad på att en människa i hennes sits verkar ha levt under en sten hela sitt liv, men det är inte det som gör mig mest förbannad.

Nu har flera företag och privatpersoner skänk pengar/grejer/tjänster för att det ska gå att hjälpa flera barnfamiljer i detta projekt. Sist jag kollade hennes blogg hade de fått ihop över 80.000kr Inte dåligt det inte.

Det som gör mig så förbannad är att folk har mage att klaga på detta. I kommentarer till Katrins blogg skrivs det att hon är en idioy som tror att det gör skillnad, hon blir anklagad för att ta pengarna själv, hon blir av vissa utskälld för att 10,000 inte är tillräckligt. Katrin får skit för att hon är moderat och har röstat fram denna regering som ökar klyftorna i samhälle, kom igen säger jag, det var inte Katrin ensam som röstade fram dem.

Självklart så är den bittra sanningen den att detta inte är nog. De fattiga barnen är lika fattiga ändå, MEN de kan få en julklapp, de kanske kan få äta julskinka, julmust, kötbullar precis som deras klasskamrater. Nej det hjälper såklart inte att mätta deras magar nån annan tid på året men för det betyder det väl inte att det är bortkastad tid/pengar att genomföra projektet.

Det är tråkig att det aldrig ska vara tillräckligt för vissa. Jag lever inte i rosa fantasivärld och tror att allt blir bra för att fler barn får en julklapp, det är absolut inte det jag menar MEN hur faan kan det bli sämre?

Jag välkomnar Katrins initiativ och tycker att ni som klagar kan komma på nåt bättre själva, ni borde skämmas för att kasta skit på nån som försöker göra nåt gott. Jag håller absolut med om att hon borde krypa fram från den sten hon bott under, vidga sina vyer och inse att inte alla har förmånen att leva som hon gör. Men jag tycker ändå att hennes tanke är god även om hennes syn på samhället är skrämmande naiv.  Att hon sedan tycker att Ica är snåla som "bara" skänker 1% till childhood är en helt annan diskussion som jag inte tänker ta upp. Jag vill förövrigt förtydliga att det jag försvarar här inte är Katrin som person utan projektet hon startat.

Läs själva och få en egen uppfattning www.finest.se/katrin

Vi har precis tagit det foto vi tänker sätta i våra julkort. Inget kort blev extremt bra eftersom Nora envisades med att fisa hela tiden och Buster helst av allt vill pussa sin kompis i ansiktet. Vi har iaf enats om att ett julkort ska inte vara perfekt det ska GLÄDJA, och det tror vi att vårat val kommer göra. Mer säger jag inte eftersom merparten av våra julkortsmottagare läser denna blogg.

Det sitter en otroligt roande lapp i Noras tomtedräkt, "KEEP AWAY FROM FIRE" tack för tipset liksom. Känns lite galet att det överhuvudtaget behöver finnas en sån lapp i ett babyplagg, om det inte är självklart att babyn inte ska sitta i elden kanske det här med att skaffa barn inte är ett alternativ. Men det är bara min tanke, alla tänker ju inte som jag.

Ikväll kommer fortsättningen på utmaningen, ämnet är "det här åt jag idag"...inte vidare intressant kanske, men vem vet? kanske går jag ut och äter nåt jag hittar på marken för att ha nåt att skriva om, det kan inte uteslutas helt!

Kom på att jag bara måste nämna det Katrin Zytomierska startat är helt jäkla fantastiskt!

Har ni missat vad det är så kolla in hennes blogg NU!

www.finest.se/katrin

Om inte det skänker er julstämning så finns det inget som gör det.

Jag har inte bidragit ännu, men jag ska...vet bara inte med hur mycket än måste fundera över det en stund till.

Idag ska det enligt listan handla om mina föräldrar.

Jag har två föräldrar, en mamma Ing-Brith och en pappa Leif. De är fortfarande gifta och bor i ett hus i samma håla som jag.

Den lille gossen Leif föddes av sin mor i sthlm, han var sommarbarn härnere på landet och med tiden växte han upp och blev kär i flickan Ing-Brith.

Pappa är idag pensionerad brandman vilket betyder att han älskar att elda löv, skräp, gräs, träbitar ja istort sett allt som brinner. Han säger själv att han har ett brinnande intresse och skrattar högt åt sig själv. Jag har som princip att aldrig skratta när pappa tror sig hitta en rolig historia i nån tidning, jag behöver sällan kämpa för att hålla mig för skratt... Annars har vi ganska lika humor, såkallade "gubbskämt" gillar vi båda två.

Pappas största intressen (efter att elda) är fiske, fiske och fiske. Han gillar att fiska helt enkelt, och sen grilla fisken med en "grill Whiskey" i handen. Han syns även ofta sovandes i ena hörnet av soffan medan tvn visar något jakt/fike/natur program.

Mamma har aldrig bott nån annanstans än i just denna håla. Hon tycker mest av allt om att prata tror jag. När hon sätter igång gäller det att ligga i för att få en syl i vädret. Jag är förvisso inte så jäkla dålig jag heller, men i jämförelse med mor min ligger jag i lä.

Mamma är totalt fotbollsgalen, hur hon lyckas få pappa att åka 7-8 mil för att titta på en div 6 match är en gåta, och mycket beundransvärt. Hon har en stor kärlek till Christer Sjögren och det är väl tur att nån i familjen inte kräks vid blotta tanken på att behöva se och lyssna på den mannen. Förutom fotboll och Christer så gillar mamma liksom jag att shoppa, titta på folk och äta gott. Vi har mycket kul tillsammans mamma och jag, även om jag ibland blir oehört irriterad för hon har en förmåga att tjata hål i huvet på en. Jag kommer nog bli likadan, alla mammor tjatar har jag hört...

Mina föräldrar är bra föräldrar, jag gillar dem mycket!

Nu är de mormor och morfar oxå, och det är tydligen det bästa som hänt dem...tror de glömmer att utan MIG ingen Nora!

Det var lite om mina föräldrar, de har ju levt i 61 respektive snart 66 år så det finns såklart massa mer att förtälja men det orkar jag inte. De har iaf gjort så gott de kunnat med mig, och jag blev ju en fantastisk medborgare så de är ju inte helt tappade bakom vagnen så att säga  

När jag var liten flicka hade min mamma och hennes kompisar någonting som kallades syjunta. De träffades 1 gång i månaden och fikade. Ibörjan tror jag att de faktiskt sydde, men det gjorde de inte nån gång såvitt jag minns. Men de turades iaf om att bjuda hem varandra till sig och fika och skratta till sena natten.

Ikväll är JAG bjuden på syjunta...eller det är virk-träff med vin. Jag virkar inte men vin dricker jag så jag ska ta och gå dit. Det är nästgårds så jag kommer förmodligen klara mig både dit och hem utan att frysa ihjäl. Frågan är bara vad jag ska pyssla med, jag har lite filttyg ligger här och skräpar, kanske ska slänga ihop nån liten grej till Nora. En bil kanske, ser framför mig hur fin den blir men frågan är om den bli så fin i verkligheten. Jag kan ju prova, finns inget att förlora mer än lite filttyg och en gnutta självförtroende.

Vi (min familj och jag - Buster) var och hälsade på hos fam W-K idag en stund. Herr W-K har skaffat sig en fyrhjulning som han har plogblad på, denna var ju tvungen att inspekteras tyckte Oskar. Rätt var det är när jag och Fru W-K tittar ut igenom köksfönstret så kommer fyrhjulingen åkande med två glada grabbar på. De såg ut som två glada hästar, att en fyrhjuling kan skänka så många så mycket glädje. Det roligaste är att Herr W-K är över 2 m lång så ni kanske kan tänka er hur liten Oskar såg ut där han krampaktigt höll sig fast bakom.

Nu ska jag göra mig snyggare för det är snart dags att bege mig till det gula tegelpalatset längre ner på gatan! Här ska sys för fulla muggar (läs halv tomma glas)