En första grovmisshandel med mig som förövaren inträffade när jag bröt armen på min vän. Jag tror året var -91, kan även varit -90 nån av oss var 6år men vem minns jag inte.

Jag och min vapendragare Knäcke gungade gungbräda (läs planka som låg över ryggen på en parkbänk). Jag som var och fortfarande är ett år äldre än Knäcke tog kanske i lite väl hårt i hoppandet så det lilla flickebarnet tappa greppet och flög av. Olyckligtvis så landade hon med armen mot en trädrot så den gick av, armen alltså inte roten. Vet inte vem av oss som grät mest, förmodligen var det jag.

Det jag lärde mig var faktiskt att det som inte dödar härdar, vår vänskap dog inte då och den känns fortfarande ohotad. Med andra ord kan en tycka att det var bra att vi tog den smällen redan från början så vi visste var vi hade varann så att säga...

Det var en första och hittills enda misshandeln jag utövat, för inte räknas väl en rakhöger i ansiktet på en främmande man en sen torsdagsnatt i slottsparken som misshandel? när de smyger upp bakom så är det väl ändå självförsvar? eller!?!

Min kära sambo hitta just detta klipp på youtube...kanske är lite löjlig men fy satan vad jag tcker sånt här är roligt!

Nu har jag och Nora besök min mormor, det är ju konstigt att jag inte längtar efter att gå dit när det första vi fick höra när vi kom var att vi inte varit där tidigare...ja, inte lätt att bli gammal tydligen, det där med att saker blir vad en gör det till verkar inte ha kommit till gränsgatan riktigt än.

Vi rabo bor (ja inte hela gatan utan bara vår familj) började julfirandet den 23de med en kväll hos mina föräldrar. Noras morbror o hans fru och Noras gammelmostor o sambo var oxå med o firade på knölan. Nora fick väldigt mycket fint. Buster fick oxå julklappar, den ena blev han så glad åt att han sprang iväg med den först så ingen skulle ta den för honom, sötnöten.

Julafton spenderades mestadels i Linköping hos Oskars mor, men innan vi åkte hann vi med att träffa Becka en liten stund.

I Linköping blev Buster helt ställd, när han skulle springa in och visa alla att han anlänt för julfirande så möttes han av en litenliten vovve valp vid namn Bianca. Bianca är en dansk-svensk gårdshund på 9 veckor, hon väger ca 1 kg och är tydligen en av de farligaste djuren på jorden i Buster ögon. Hon ville leka och han ville gömma sig. Söta var dem iaf, även om känslorna dem emellan inte var ömsesidiga.

Kul med hasardspel om julklappar! Bland det roligaste på länge, jag låg jäkla bra till ett tag, även Oskar men vi hade inte turen  med oss på slutet så vi fick nog minst tror jag. Men en ficklampa för en mörkrädd är inte illa det inte.

Juldagen var vi hos Oskars far. Tredje dagen och en var lite sliten måste jag säga, men gött att bli bjuden på mat. Buster ville inte åka hemifrån när vi skulle dit men han fick snällt följa med och bli jagad av de små barnen ett tag.

Jag sammanfattar hela julen med att Nora måste ha varit väldigt snäll för tomten hade en hel del grejer till henne. Mycket fint har hon att leka med och ta på sig i vår. Massa god mat har vi fått, Buster fick så mycket prinskorv att han kräktes upp hälften igen...inte lätt att vara liten hund alltid. Tror att vi alla 4 känner att det är skönt att det är ett år kvar till nästa jul!

TACK för fina julklappar både till oss och till Nora o B!

Jaha, egentligen borde jag inte skriva det här inlägget eftersom jag missade att skriva igår vilket innebär att jag inte klarat utmaningen att skriva varje dag som det hela gick ut på.

Men jag är ju inte den som är den så jag fortsätter ändå, om det räknas som fusk eller ej struntar jag i.

Det finns mycket som får mig att gråta numera. Jag undrar när hormonerna ska sluta rusa upp och ner i kroppen, jag ammar ju inte ens längre sen 7-8 veckor tillbaka.

Idag skulle jag kunna gråta av lycka när jag tänker på hur otroligt snäll och underbar vår lille Buster varit hela julhelgen. Eller nej, kanske inte gråta men jag blir otroligt stolt när jag tänker på det, söt Burre!

Jag gråter när jag tittar på naturprogram och en stackars gnu/gasell/ren osv kommer ifrån flocken och blir uppäten av rovdjur, samtidigt som jag vet att det är så i naturen och det måste vara så för att det ska gå ihop sig.

Jag gråter tydligen till sorgliga filmer nuförtiden och till och med till Toy Story 3... det är fint med vänskap.

Jag gråter såklart när nån jag tycker om försvinner från jordelivet, men det var längesen nu och det får gärna dröja innan nästa smäll kommer.

Jag gråter ibland bara för att tömma "förrådet" jag var dålig på det förut och pang sa det när jag knalla med skallen in i teglet. Det gör jag inte om, känns som att jag grät tillräckligt hösten 2008 och våren 2009 för att det ska räcka livet ut. Nej, inga fler ouppnåliga krav på mig själv, jag är tusan bra nog redan som jag är, typ.

Jag blir ledsen i själen när jag tänker på alla barn som far illa runt om i världen, alla jäkla idioter som utnyttjar barn och även vuxna på olika vis. Om en bara kunde få sparka ut dem mitt i atlanten och låta dem simma hem som far min brukar säga. Sparka ut dem så kallade människorna som utnyttjar barn alltså, inte barnen de ska inte behöva simma annat än för nöjes skull.

Finns mycket som får mig att gråta, det är väl tur det. En kan ju inte gå runt och inte känna nåt, det verkar ju som ett otroligt trist och enformigt liv!

Nu ska jag ladda inför att eventuellt åka till min mormor...har inte bestämt mig för om jag orkar det idag eller ej, men gör jag det idag slipper jag imorn.

Jag mår ju ganska bra hela tiden men vissa saker får mig att må lite bättre ändå, det är såna där små saker i livet som gör det värt att leva.

Det här får mig att må bättre:

Att vakna bredvid Oskar.

När lillan tittar på mig och ler.

När Buster kommer och lägger sitt lilla huvud i mitt knä och bara myser.

Att stå brevid en fotbollsplan  med massa trevligt folk och titta på en match med Lekeberg.

Att dricka vin och snacka skit med mina härliga vänner, både de "gamla" och de realtivt nyfunna.

Att vara på konsert med ett riktigt bra band.

Tänka tillbaka på stunder så som EM 2004, Hultsfred 2006, Thailand 2009 osv.

Grillat, öl och somamrkväll.

Shoppingrundor

Det mesta jag gör med min familj får mig att må bättre.

Nu ska jag baka en kaka, ta emot Becka som kommer på besök och sedan fira jul med min sambos mamma o den delen av Oskars stora familj!

God Jul på er!     

Ja som sagt i förra inlägget så tycker jag att rubriken är under all kritik, heter det inte "det här gör mig upprörd"? Är det kanske bara jag som inte kan svenska men inte sjutton låter det bra det som står i rubriken?

Jaja, upprörd betyder enligt synonymboken exempelvis : uppriven, bestört, chockad, arg, vred, sårad, gripen, skakad, hetsig.

En hel hop med olika ord tydligen. Det finns mycket som gör mig upprörd, oftast är det om någon säger en sak och gör en annan.

En sak hålla det en lovar annars kan en lika gärna strunta i att lova något.

Jag blir upprörd när jag tnker på att det är förbjudet att sjunga svenska nationalsången på skolavslutningen i vissa skolor då det anses vara rasistiskt. Det är så idiotiskt av dem som förbjuder att en undrar hur de kunde bli politiker/rektorer från början, det är ju precis som att ge sverigesrasister och nazister vår nationalsång till deras egen! Skäms på er ni som tycker det är rasistiskt, det är isånna fall lika rasistiskt att fira jul för det gör ju inte muslimerna som kommit till vårat land.

Jag blir upprörd när jag hör poliser som uttrycker sig på liknande sätt i radior efter midsommar helgen: " det har inte varit några grövre brott, nån misshandel, några våldtäkter och lite slagsmål". Men för faan gubbjävel, är inte våldtäkt ett grovt brott? Vissa verkar inte förstå vad en våldtäkt innebär för offret, död åt alla våldtäktsmän!

Jag blir upprörd av allt klagande på stackars SJ, vad ska de gör åt vädret? Jag är helt övertygad om att de som jobbar på SJ inte kör snödansen inför sina arbetspass för de hoppas på 2-3dm nysnö på spåret. Det är inte SJ som har hand om spåren, det är banverket, så kan nån jäkla tidning nån gång kasta skiten åt rätt håll? Om de tycker att det är rätt att kasta skit på grund av något vi människor inte kan styra över vill säga. Ingen klagar ju på länstrafiken när vägen inte är plogad, så otroligt dåligt att inte länstrafiken ser till att alla vägar är plogade så bussen inte blir försenad. Idioter är alla som skyller på SJ, det är inte deras fel, det är snöns fel. Sluta vara så himla stressade, blir ni 4 timmar försenade så är väl inte det hela världen, var glada att no överhuvudtaget kommer fram.

Det finns massor som gör mig upprörd, jag vill inte gå in på fler saker nu för jag ska fira jul med min familj ikväll och det vore kanske trevligast för alla om jag inte var svin förbannad när jag kommer dit.

Hoppas ni får en bra jul allihopa!

Fyy vad jag inte vill skriva om något ögonblick, tycker inte att det är ett dugg kul. Sist det handlade om ögonblick lyckades jag svamla mig igenom ett inlägg, men känns inte kul att behöva försöka med det igen. Jag vill inte hoppa över det heller för då har jag ju misslyckats med utmaningen och det nederlaget orkar jag inte ta innan jul.

Får helt enkelt skriva om en sak som nyss hände, det kan väl räknas som ett ögonblick, eller?

Nora vår lilla skitunge satt i sin babysitter och "tala" med Laban och hans prickiga hund, jag tar ner hunden och räcker den till henne och hin sträcker ut handen och tar tag i den. Ett stort ögonblick då hon aldrig gjort så förut, ett kort ögonblick för hon släppte efter en mycket kort stund när hon insåg att den inte gick in i munnen. Men det var iaf ett ögonblick, inte lika vackert och laddat som när E.T´s finger möter barnets men ändå. Inte heller ett skräck injagande ögonblick som när mamman i "den onda dockan" läser "batteries included" på kartongen chucky kom i samtidigt som batterierna ramlar ut på golvet...

Men det var ett ögonblick och det inträffade mycket nyligen här på Rabo!

Imorn ska jag skriva om saker som gör mig upprörd. Formuleringen på morgondagens rubrik gör mig lite smått upprörd för jag tycker det låter som grymt dålig svenska, men vad vet jag.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick