Läste en lite rolig grej i "Vi Föräldrar". Tydligen  så föredrar bebisar likten av bröstmjölk, choklad och banan framför lukten av ammoniak, citron och ruttna ägg...

Men seriöst, är det på riktigt? Räck upp handen om du hellre luktar på choklad än ruttna ägg. Det är väl ganska självklart vad en föredrar av de dofterna, men det pågår ju tusentals idiotiska studier varje år så egentligen är jag inte förvånad.

Men bra att veta att Nora inte kommer reagera med välbehag om jag trycker upp en trasa ammoniak i näsan på henne.

Den här månaden är den för många stressigaste månaden på året. Antagligen på grund av att julafton och nyårsafton är inpressade i den. En ganska mysig månad med ljus, gran och små nissar här och där tycker jag. Det som dock är mindre mysigt är att all överkonsumtion av allting, alla handlar och handlar och handlar. Jag är kanske inte ett dugg bättre själv, men måste alla göra precis som jag hela tiden?

Den här månaden blir Nora 12 veckor, det går otroligt fort känner jag. Att det gått fort hittills gör inte så mycket för det är ju först nu hon är med lite, tittar på en och skrattar, jollrar och sparkar hejvilt. Det är nu det är skoj o va med henne på riktigt.

Den här månaden har Oskar jobbar alldeles för mycket redan och mer ska det bli, måste ju betyda att jag får något vackert här snart...

Det brukar heta att en inte ångrar det en gjort utan det en aldrig gjorde, jag är benägen att hålla med.

Det jag ångrar mest av allt är en så löjlig sak som att jag inte friade till Olof Mellberg när jag hade chansen. Jag menar han stod ju bara där på Stora Valla och kolla på cup-matchen, eller han hade nog tittat på matchen eftersom det här var efter att slutsingalen ljudit. Jag såg honom blev alldeles uppspelt och tänkte gå fram och säga "Hej jag heter Magda, vill du gifta dig med mig?" Men jag balla ur. Jag blir så trött på mig själv, jag vågade helt enkelt inte och jag färstår än idag inte vad jag var rädd för. Jag hade nog inte fått stryk och jag hade med största sannolikhet inte heller blivit förlovad så vad var problemet? Jag ÅNGRAR mig verkligen, för hur roligt skulle inte det vara att kunna säga att en friat till karln...usch och fy för att vara så feg som jag var då.

Men det är väl såklart bättre att ångra något sådant än att exempelvis ångra att en har mördat någon eller dylikt. Nu kanske det är bäst att jag förtydligar att det inte är så att jag mördat någon och inte ångrar mig heller. Jag har inte mördat någon om inte spindlar, getingar, flugor och andra små insekter räknas. Om det räknas vill jag redan nu säga att jag alltid agerat i självförsvar och att de nästan alltid gjort sig skyldiga till olaga intrång i mitt hem först. Så det så!

Fredag och lördag förra veckan spenderade jag som en riktig lyxhustru, minus överflödet av pengar då såklart.

I fredags tog jag med mig grannfrun på shoppingrunda, det gick jäkla bra i början men när det kom till att hitta något klädesplagg till oss själva gick det genast sämre. Förstår inte varför kläderna inte är figursydda efter min kropp, alla vill väl egentligen se ut som mig, eller?

Jag hitta iaf en svart trasa på rea, jag tänkte att det var nåt jag kunde gå och dra i hemma vid om den inte riktigt var som jag tänkt (orkade i vanlig ordning inte prova den på plats). Jag är dyng nöjd med mitt köp, jag älskar den, den är underbar, den är så skön. Jag kanske till och med kan ha den på nåt av de 3 ställen vi ska fira jul, inte för den är svin snygg utan mer för att jag trivs så sjukt bra i den, mitt nya favvoplagg, YEAH! (tighta ärmar och oversize, om ni undrar)

Det var i vilket fall som helst en mycket trevlig dag, Tack Linda.

I lördags hade Karin bjudit in till tjejkväll, hur skulle en kunna tacka nej till liknande tillställning. Jag hade så jäkla roligt att jag funderar på om inte "kärringbytar veckor" inte vore så dumt ändå, med undantaget då att jag skickar runt Oskar till de olika herrarna och tar emot de olika landsbygdsfruarna i vårt hem! Det var alldeles förlängesen jag skratta så mycket, jag fick träningsvärk i den degklump som befinner sig där min mage en gång satt av allt skrattande. Det var en fantastisk kväll rakt igenom, ja minus snöstormen då kanske på dit och hem vägen.

Asså shiit vilken kväll   

Som jag skrev på den berömda fejsbucken, jag tackar och bockar och bugar så lågt att jag slår skallen i gölve!

Den här hålan sväljer en hel hop av trevligt folk, det är här en ska bo hörrni!

Tack även till min underbar oäkta hälft som efter 11 dagars arbete var ledig i två dagar så lilla jag fick roa mig kungligt med att gå utanför huset och prata med några som inte bara svarar "aaauuuiii" eller "voff" när jag tilltalar dem.

Alla som känner mig vet att jag älskar att fylla år. Vet inte om det är av den anledningen att jag får presenter eller om det är mest för att det är roligt att få tjata om det. Min favorit födelsedag min egen, varje gång!

Kanske borde vara en av "de där mammorna" och tycka att dagen då Nora föddes är min favoritfödelsedag, men om jag ska vara ärlig så var det en av de värsta dagrana i  mitt liv. Visst Nora kom ut, men det uppskattade jag inte förrän dagen efter ändå, när jag vaknade och fattade vad som hänt, typ.

Så änsålänge är min favoritfödelsedag min egen, jag älskar att fylla år, har alltid gjort och är säker på att jag alltid kommer att göra det.

Tror jag ärvt det efter min mamma som tjatar om sin nästa födelsedag dagen efter hon fyllt.

Längtar redan till april när det är dags för mig att bli 27!

Jag har en grej som jag kan tänka tillbaka på och skratta rakt ut, det kanske inte är mitt favorit minne men det är en jäkla rolig grej. Mina absoluta favoritminnen känns lite väl privata eftersom de innehåller saker som personer sagt till mig, saker som fortfarande berör mig så dem håller jag för mig själv.

Det väldigt roliga minnet däremot som får mig att skratta delar jag gärna med mig av även om det är min vän som bjuder på skratten i denna anekdot.

Jag och en vän var och kollade på en div 5 match i fotboll. Vi sitterdär åp läktaren och pratar om allt och ingenting medan vi tittar på fotbollen. Rätt var det är utan för varning så börjar min kompis skratta, hon skrattar och skrattar och skrattar. Jag funderar över vad jag kan ha missat, var det nån som snubbla? tappa linjeman flaggan? var det nån som skrek nåt? VAD HAR JAG MISSAT? Hon får inte fram ett ljud, hon bara skrattar och skrattar. Tillslut skrattar jag också för att hon skrattar så mycket. Efter mycket om och men får min kompis fram "jag har byxorna ut-och-in". Jag tittar till och ser att sömmen är på utsidan av byxbenet och jag får plötsligt inte luft av allt skrattande. Hur fasen hade hon burit sig åt för att få på sig byxorna ut-och-in? Vi hade väldigt svårt att sluta skratta den gången.

En annan kompis hade också en av sina mindre intelligenta stunder när hon frågade om huset muttern kallades för det på grund av att det var 8 kantigt eller likt djuret mutter. För det första heter djuret utter och för det andra så har jag svårt att tro att en bygger ett hus i form av ett djur...

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag skulle nog vilja räkna att jag fick min första kyss när jag var 13, eller jag skulle fylla 13 det året. Det var iaf då jag fick den första kyssen som inte hade med ryska posten lekar på partyn att göra.

Jag minns att pojken i fråga stod med sin cykel och jag var påväg hem från ungdomsgården i byn. Det var i januari eller februari för snön låg vit på marken och stjärnorna glimmade på himlen. Den perfekta hollywood kyssen med andra ord. Det var kanske ingen höjdare såhär i efterhand men då flög jag på små rosa moln hem, det var ju sjukt stort för en liten flicka i vinternatten. Vi var ju faktiskt ihop ganska länge han och jag, länge för att vara i den åldern i vilket fall.   

Vad drömmer en sån som jag om? Jag som har allt, vad har jag rätt att drömma om? Jag har naturligtvis inte allt, men jag kan inte påstå att det är något som jag direkt saknar. Visst vore en vinst på några miljoner inte ovälkommen, men samtidigt finns det andra människor som behöver den vinsten bra mycket mer än vad jag gör.

Det jag verkligen drömmer om just nu är ett annat yrke än det jag har, jag har alltid velat sitta i radio och prata om allt och ingenting. Jag har det perfekta radioansiktet och en oförmåga att vara tyst så jag är som klippt och skuren för det. Journalist ska en vara om en ska få sitta i radio o tjata, journalist kommer jag aldrig bli. Det är alldeles för höga intags kriterier till den utbildningen. Jag har inte höga betyg för jag är lat. Har hört att lathet inte heller är en egenskap som passar sig i journalist yrket, nyheterna sover aldrig. (det gör inte en småbarnsförälder heller men inte sjutton behövs det 2.0 på högskoleprovet för att bli en sån inte). Jag letar dagligen efter den där räkmackan som det sägs att en kan trampa på och glida in i p3's studio.

Jag skulle kunna tänka mig att skriva böcker och leva på det. Fantasi har jag men kanske inte så pass bra att det slår stort i bokhandeln. En barnbok vore nog inte så tokigt. Tänk vad härligt det måste ha varit att vara Astrid Lindgren, hennes sagor och figurer är ju rakt igenom underbara! Var fick hon allt ifrån egentligen, fantastiska lilla kvinna.

Det jag drömmer om i stort är en bättre värld. Där vi människor använder våra hjärnor till att göra gott istället för att konstruera vapen som kan slå ut allt liv på jorden. Där barn får vara barn och alla har mat på bordet varje dag.

Det är ingen idé att hålla på och drömma om en bättre värld för alla, det enda liv jag besitter förmågan att kunna förändra är mitt eget. Vi får väl se om jag lyckas uppnå nån av mina drömmar, fortsättning följer till den dag jag inte längre vandrar på jorden.