När jag var liten flicka hade min mamma och hennes kompisar någonting som kallades syjunta. De träffades 1 gång i månaden och fikade. Ibörjan tror jag att de faktiskt sydde, men det gjorde de inte nån gång såvitt jag minns. Men de turades iaf om att bjuda hem varandra till sig och fika och skratta till sena natten.

Ikväll är JAG bjuden på syjunta...eller det är virk-träff med vin. Jag virkar inte men vin dricker jag så jag ska ta och gå dit. Det är nästgårds så jag kommer förmodligen klara mig både dit och hem utan att frysa ihjäl. Frågan är bara vad jag ska pyssla med, jag har lite filttyg ligger här och skräpar, kanske ska slänga ihop nån liten grej till Nora. En bil kanske, ser framför mig hur fin den blir men frågan är om den bli så fin i verkligheten. Jag kan ju prova, finns inget att förlora mer än lite filttyg och en gnutta självförtroende.

Vi (min familj och jag - Buster) var och hälsade på hos fam W-K idag en stund. Herr W-K har skaffat sig en fyrhjulning som han har plogblad på, denna var ju tvungen att inspekteras tyckte Oskar. Rätt var det är när jag och Fru W-K tittar ut igenom köksfönstret så kommer fyrhjulingen åkande med två glada grabbar på. De såg ut som två glada hästar, att en fyrhjuling kan skänka så många så mycket glädje. Det roligaste är att Herr W-K är över 2 m lång så ni kanske kan tänka er hur liten Oskar såg ut där han krampaktigt höll sig fast bakom.

Nu ska jag göra mig snyggare för det är snart dags att bege mig till det gula tegelpalatset längre ner på gatan! Här ska sys för fulla muggar (läs halv tomma glas)   

Här är en glad liten Nora!

Jaha igår presentera jag mig och idag ska det visst handla om min första kärlek.

Min allra första var pappa,min hjälte, mitt allt, vem annars? Men jag tror inte det räknas, inte heller tror jag att kärleken till nallen räknas. Nallen är den bästa nallen som finns, så älskad av mig att den aldrig fick nåt riktigt namn utan förblev kort o gott nallen. I flera veckor innan jag fyllde år så stod jag i affären och grät och krama den där nallen som jag bara var tvungen att ha. Mamma hade köpt en för längesen men det visste ju inte jag. När jag fyllde 4 år så fick jag den, min bästa kompis genom så många år. Nu ligger han i garderoben och luktar skumt medan han samlar damm...

Men som sagt den sortens kärlek kanske inte heller räknas riktigt.

Den första kärleken till en pojke inträffade i lekis, en liten ljushårig pojke vid namn Petter stal mitt lilla 6 åriga hjärta. Varje dag när vi skulle ha frukt stund och vi skulle hämta vår frukt i ryggsäcken så passa jag på att lägga ett kärleksbrev i hans ryggsäck. De var inte så utförliga brev, de bestod mest av  " M  P  "  i långa rader.

Minns väldigt väl en gång när vi skulle gå och ha gympa och det var den traditionella" två och två på led och hålla varandra i handen" som gällde under promenaden från lekis till gympahallen. Jag hade redan ställt mig i led med en tjej när en fröken som upptäckt att killarna bara slogs längst fram i ledet ropade att det var kille och tjej så långt tjejerna räckte. Jag sprang som en jagad gasell för att få hålla Petter i handen, och det fick jag oxå göra hela vägen till gympasalen. Kvar stod stackars Sandra som blivit övergiven av mig och tvingades hålla fröken i handen...förlåt Sandra.

Min kärlek blev dock inte besvarad för Petter var ju kär i Lina (tror jag)...Hårda bud med första kärleken för en liten Magda i ärvda manchester jeans.

Min första kille däremot var Fredrik och vi var ta mig sjutton ihop mer eller mindre hela mellanstadiet, vi var väl 9 tror jag när jag vågade fråga chans för första gången. Även Fredrik fick käreksbrev av mig under sommarloven, och han som den söte bonnpöjken han var skickade brev tillbaka. Vi hade även ett såna där halsband med ett delat hjärta i, Fredrik var med andra ord en riktigt bra första kille att ha.

Imorn ska det handla om mina föräldrar om jag följer listan...och jag kan ju inte ge upp redan.