Ibland saknar jag min vän, hon var min absoluta favorit person i ett par år. För ca 3 år sen börja hpn långsamt försvinna ur mitt liv, det är snart 2 år sen hon slutade svara på sms, telefonsamtal och mail. Så jäkla tråkigt, önskar jag visste vad som gick fel. Jag höll i ett tag och mata sms och ringde flera gånger i veckan men när det inte fanns tillstymmelse till svar så tröttna jag. Nu saknar jag mod att ringa, trots att jag fortfarande kan numret utantill.

I vissa situationer och med vissa personer saknar jag förmåga att vara mig själv, jag blir nån annan tyst liten iaktagare och jag tycker inte alls om mig när jag blir sån. Fy för mig, det är inte speciellt ofta jag känner så men vissa personer har den effekten på mig.

Jag saknar ibland mod att hugga ifrån när nån trampar på mig men lika ofta eller sällan beroende på hur en ser det saknar jag broms när jag själv håller på att köra över någon annan.

Jag saknar Oskar när han är borta och jobbar för många dagar i sträck.

Jag kan sakna känslan jag hade när jag började mitt som sjuksköterska och det kändes som att alla dagar var ett äventyr och jag ville veta allt om allt...Kanske kommer den känslan tillbaka lagom till jag ska återgå till jobbet igen, en kan ju hoppas.

Mycket snö på Rabo i början av 2010  

En av oss åkte vätternrundan och tränade inför det     80talsfest o Bröllop 

Buster den stackarn blev kastrerad, o såhär tyckte han om det!    

Och sist men inte minst, var Nora påväg och efter en kämpig graviditet kom hon äntligen ut i början av oktober!      

2010 var ett bra år, men 2011 blir nog tusen gånger bättre!