Min bästa vän finns alltid tillgänglig för mig, dag som natt året runt.

Hon lyssnar på mina töntiga funderingar och hånar mig med glimten i ögat. Hon vet oftast det senaste skvallret, vem som ska ha barn, vilka som gått isär, vem som fått nytt jobb osv. Hon kommer dagligen med de bästa kommentarerna och jag skrattar ofta i hennes sällskap. Det verkar som att inget ämne är för stort eller för litet för henne, hon pallar det mesta. Hon har aldrig något planerat med någon annan som gör att inte jag kan vara med, hon har förmågan att socilaisera flera samtidigt. När jag tröttnat på hennes sällskap kan jag gå däärifrån utan att hon håller det emot mig nästa gång vi ses. Hennes namn är Facebook!

Haha, nej så är det naturligtvis inte alls, men det kunde ha varit om jag var socialthandikappad.

Det var lättare att definera sin bästa kompis som barn, bästisen var den som det lektes flitigast med på rasterna i skolan eller hemma.

I tonåren var bästisen den som fick veta alla hemlisar om vilka pojkar som var söta, heslt skullle ju bästisen såklart tycka att den söta pojkens kompis var sötare än just den söta pojken som en själv tyckte var söt...hängde ni med?

Nu vet ajg inte hur jag skulle definera en bästa vän, har många bra vänner några få bättre än de andra, men kan ändå inte peka ut just en som är bäst. Oskar är ju såklart bäst om han räknas in. Det sägs att hunden är människans bästa vän, så jag får väl inte glömma min lilla ludentuss Buster heller i detta ämne.

Just nu sprider det sig en skarp odör i rummet, till vänster om mig sitter en liten tös och ler nöjt...hmm, dags för mamma att göra en insats!

Igår kväll hade jag svårt att somna på grund av att jag låg och reta upp mig på männskligheten. Jag funderade över det här som Katrin Zytomierska har dragit igång för att skänka lite glädje åt fattiga barn i Sverige. För er som inte vet vad jag talar om så blev Katrin alldeles ifrån sig när hon läste i aftonbladet om att det fanns barnfamiljer i sverige som inte hade råd med julmat eller julklappar. Hon kände att om hon kunde skänka lite glädje till iaf några av dem så skulle hon göra skillnad och bestämde sig för att skänka 10.000kr Folk skulle få maila henne och önska sig något till sina barn för 300kr. En fin tanke enligt mig.

Att hon sedan blir chockad och överraskad över att de flesta som hör av sig önskar sig mat är kanske lite skrämmande. Att hon inte vet att det finns människor i sverige som inte har mat på bordet varje dag är bra skrämmade, tyvärr så är hon inte ensam om att besitta denna okunskap. Jag blir lite irriterad på att en människa i hennes sits verkar ha levt under en sten hela sitt liv, men det är inte det som gör mig mest förbannad.

Nu har flera företag och privatpersoner skänk pengar/grejer/tjänster för att det ska gå att hjälpa flera barnfamiljer i detta projekt. Sist jag kollade hennes blogg hade de fått ihop över 80.000kr Inte dåligt det inte.

Det som gör mig så förbannad är att folk har mage att klaga på detta. I kommentarer till Katrins blogg skrivs det att hon är en idioy som tror att det gör skillnad, hon blir anklagad för att ta pengarna själv, hon blir av vissa utskälld för att 10,000 inte är tillräckligt. Katrin får skit för att hon är moderat och har röstat fram denna regering som ökar klyftorna i samhälle, kom igen säger jag, det var inte Katrin ensam som röstade fram dem.

Självklart så är den bittra sanningen den att detta inte är nog. De fattiga barnen är lika fattiga ändå, MEN de kan få en julklapp, de kanske kan få äta julskinka, julmust, kötbullar precis som deras klasskamrater. Nej det hjälper såklart inte att mätta deras magar nån annan tid på året men för det betyder det väl inte att det är bortkastad tid/pengar att genomföra projektet.

Det är tråkig att det aldrig ska vara tillräckligt för vissa. Jag lever inte i rosa fantasivärld och tror att allt blir bra för att fler barn får en julklapp, det är absolut inte det jag menar MEN hur faan kan det bli sämre?

Jag välkomnar Katrins initiativ och tycker att ni som klagar kan komma på nåt bättre själva, ni borde skämmas för att kasta skit på nån som försöker göra nåt gott. Jag håller absolut med om att hon borde krypa fram från den sten hon bott under, vidga sina vyer och inse att inte alla har förmånen att leva som hon gör. Men jag tycker ändå att hennes tanke är god även om hennes syn på samhället är skrämmande naiv.  Att hon sedan tycker att Ica är snåla som "bara" skänker 1% till childhood är en helt annan diskussion som jag inte tänker ta upp. Jag vill förövrigt förtydliga att det jag försvarar här inte är Katrin som person utan projektet hon startat.

Läs själva och få en egen uppfattning www.finest.se/katrin