Min kära sambo hitta just detta klipp på youtube...kanske är lite löjlig men fy satan vad jag tcker sånt här är roligt!

Nu har jag och Nora besök min mormor, det är ju konstigt att jag inte längtar efter att gå dit när det första vi fick höra när vi kom var att vi inte varit där tidigare...ja, inte lätt att bli gammal tydligen, det där med att saker blir vad en gör det till verkar inte ha kommit till gränsgatan riktigt än.

Vi rabo bor (ja inte hela gatan utan bara vår familj) började julfirandet den 23de med en kväll hos mina föräldrar. Noras morbror o hans fru och Noras gammelmostor o sambo var oxå med o firade på knölan. Nora fick väldigt mycket fint. Buster fick oxå julklappar, den ena blev han så glad åt att han sprang iväg med den först så ingen skulle ta den för honom, sötnöten.

Julafton spenderades mestadels i Linköping hos Oskars mor, men innan vi åkte hann vi med att träffa Becka en liten stund.

I Linköping blev Buster helt ställd, när han skulle springa in och visa alla att han anlänt för julfirande så möttes han av en litenliten vovve valp vid namn Bianca. Bianca är en dansk-svensk gårdshund på 9 veckor, hon väger ca 1 kg och är tydligen en av de farligaste djuren på jorden i Buster ögon. Hon ville leka och han ville gömma sig. Söta var dem iaf, även om känslorna dem emellan inte var ömsesidiga.

Kul med hasardspel om julklappar! Bland det roligaste på länge, jag låg jäkla bra till ett tag, även Oskar men vi hade inte turen  med oss på slutet så vi fick nog minst tror jag. Men en ficklampa för en mörkrädd är inte illa det inte.

Juldagen var vi hos Oskars far. Tredje dagen och en var lite sliten måste jag säga, men gött att bli bjuden på mat. Buster ville inte åka hemifrån när vi skulle dit men han fick snällt följa med och bli jagad av de små barnen ett tag.

Jag sammanfattar hela julen med att Nora måste ha varit väldigt snäll för tomten hade en hel del grejer till henne. Mycket fint har hon att leka med och ta på sig i vår. Massa god mat har vi fått, Buster fick så mycket prinskorv att han kräktes upp hälften igen...inte lätt att vara liten hund alltid. Tror att vi alla 4 känner att det är skönt att det är ett år kvar till nästa jul!

TACK för fina julklappar både till oss och till Nora o B!

Jaha, egentligen borde jag inte skriva det här inlägget eftersom jag missade att skriva igår vilket innebär att jag inte klarat utmaningen att skriva varje dag som det hela gick ut på.

Men jag är ju inte den som är den så jag fortsätter ändå, om det räknas som fusk eller ej struntar jag i.

Det finns mycket som får mig att gråta numera. Jag undrar när hormonerna ska sluta rusa upp och ner i kroppen, jag ammar ju inte ens längre sen 7-8 veckor tillbaka.

Idag skulle jag kunna gråta av lycka när jag tänker på hur otroligt snäll och underbar vår lille Buster varit hela julhelgen. Eller nej, kanske inte gråta men jag blir otroligt stolt när jag tänker på det, söt Burre!

Jag gråter när jag tittar på naturprogram och en stackars gnu/gasell/ren osv kommer ifrån flocken och blir uppäten av rovdjur, samtidigt som jag vet att det är så i naturen och det måste vara så för att det ska gå ihop sig.

Jag gråter tydligen till sorgliga filmer nuförtiden och till och med till Toy Story 3... det är fint med vänskap.

Jag gråter såklart när nån jag tycker om försvinner från jordelivet, men det var längesen nu och det får gärna dröja innan nästa smäll kommer.

Jag gråter ibland bara för att tömma "förrådet" jag var dålig på det förut och pang sa det när jag knalla med skallen in i teglet. Det gör jag inte om, känns som att jag grät tillräckligt hösten 2008 och våren 2009 för att det ska räcka livet ut. Nej, inga fler ouppnåliga krav på mig själv, jag är tusan bra nog redan som jag är, typ.

Jag blir ledsen i själen när jag tänker på alla barn som far illa runt om i världen, alla jäkla idioter som utnyttjar barn och även vuxna på olika vis. Om en bara kunde få sparka ut dem mitt i atlanten och låta dem simma hem som far min brukar säga. Sparka ut dem så kallade människorna som utnyttjar barn alltså, inte barnen de ska inte behöva simma annat än för nöjes skull.

Finns mycket som får mig att gråta, det är väl tur det. En kan ju inte gå runt och inte känna nåt, det verkar ju som ett otroligt trist och enformigt liv!

Nu ska jag ladda inför att eventuellt åka till min mormor...har inte bestämt mig för om jag orkar det idag eller ej, men gör jag det idag slipper jag imorn.