En första grovmisshandel med mig som förövaren inträffade när jag bröt armen på min vän. Jag tror året var -91, kan även varit -90 nån av oss var 6år men vem minns jag inte.

Jag och min vapendragare Knäcke gungade gungbräda (läs planka som låg över ryggen på en parkbänk). Jag som var och fortfarande är ett år äldre än Knäcke tog kanske i lite väl hårt i hoppandet så det lilla flickebarnet tappa greppet och flög av. Olyckligtvis så landade hon med armen mot en trädrot så den gick av, armen alltså inte roten. Vet inte vem av oss som grät mest, förmodligen var det jag.

Det jag lärde mig var faktiskt att det som inte dödar härdar, vår vänskap dog inte då och den känns fortfarande ohotad. Med andra ord kan en tycka att det var bra att vi tog den smällen redan från början så vi visste var vi hade varann så att säga...

Det var en första och hittills enda misshandeln jag utövat, för inte räknas väl en rakhöger i ansiktet på en främmande man en sen torsdagsnatt i slottsparken som misshandel? när de smyger upp bakom så är det väl ändå självförsvar? eller!?!