Förr sa jag alltid att min favoritplats var där jag själv är för där är det party, haha.

Jag kan till viss del känna att det fortfarande stämmer då min favritplats varierar, det är mer favorit tillfällen skulle en kunna säga. Det är de gånger som jag är på en viss plats och känner att det inte finns nåt annat ställe som jag hellre skulle vara på just då. Det inträffar ibland och då känns livet så jäkla bra, mer såna tillfällen åt folket.

Bjuder på en Foo Fighters låt till detta inlägg, enjoy!

Igår kväll var jag o famlijen bjudna till tegelpalatset på fika. Jag hade sett framemot det hela dagen då jag gillar folket som bor där och kaffet brukar alltid smaka fantastiskt.

Vi kom dit, börja fika och eftr bara en liten stund började jag må illa, varför? Jag vet inte, blev helt konstig och såg ut som ett stoppljus i ansiktet.

Tog med min lilla familj och gick hem igen, slapp kasta upp på vägen men gjorde det hemma istället.

Jag har funderat och kommit framtill att det är julens fel alltihop. Jag är ingen julfirare, jag är gillar inte julen så mycket, jag trivs helt enkelt bättre på jobbet under denna högtid. Det blir för mycket, 3 dagars julfirande på 3 olika ställen är mer än jag pallar. Faan, jag ska ju inte stressa, jag har ju sjutton gått en kurs för att lära mig varva ner, prioritera och släppa taget. Men jag hade laddat för mycket och det tog ut sin rätt igår, min kropp reagerar på samma sätt nu som för 2 år sen, varningslockan har ringt och det är dags att vakna till.

Jag kan inte vara supermom hela tiden, jag kan inte göra mer än mitt bästa. Nora är en av sveriges nöjdaste små bebisar så jag gör ju tydligen det mesta rätt. Verkar iaf som jag gör det som är rätt för oss i min lilla familj, och det är mer än nog...måste bara inse det själv snart också.

Alla dessa outtalade krav som finns runt om, alla dessa "ska hon ha såhär?" , alla dessa "tror du inte hon fryser?" osv. Ja, såklart hon ska ha så om det är så jag/vi gjort, och Nej klart som faan jag inte tror att hon fryser för då hade jag väl förböevlen klätt på henne mer kläder!

Tror det är ganska vanligt att en känner såhär med första barnet, att saker som sägs runtom påverkar mer än en vill erkänna. Det finns nog lika många sätt att ta hand om en bebis som det finns mammor o pappor, ingen gör precis lika och ingen gör mer rätt än andra. Bara svårt för en första gångs mamma att stänga ute allt som sägs och skrivs runt om, så känner iallafall jag men ska strunta i det runt omkring från o med nu!  Sålänge Nora är nöjd finns det ingen anledning för mig att inte vara detsamma, skärpning Magda!